Det skedde för mej

1. Det skedde för mej,
att Gud i vårt kött uppenbarade sej,
att himlarnas Herre på jorden blev träl,
helt fattig och plågad för syndares väl;
det undret, min Jesus, ju skedde för mej;
så tackar jag dej!

2. Det skedde för mej,
att här du har vandrat och uppoffrat dej.
Du ofta av kärlek dej arbetat trött
men blev dock föraktad och illa bemött.
Din lydnad och möda, den gäller för mej;
så tackar jag dej.

3. Det skedde för mej
att översteprästerna fängslade dej.
Att du av Pilatus till korset blev dömd
har gjort att min synd blev förlåten och glömd.
Din plågsamma smälek ger ära åt mej;
så tackar jag dej.

4. Det skedde för mej,
att syndares händer marterade dej.
Din ångest, din pina och blodiga sår,
som du så saktmodigt och tåligt utstår,
ger rening och hälsa tillfyllest åt mej;
så tackar jag dej.

5. Det skedde för mej
att du till ett syndoffer helgade dej.
Vart salighetsord av din heliga mun
gör klart att du vann i försoningens stund.
Allt har du i döden beseglat åt mej;
så tackar jag dej.

6. Det skedde för mej,
att du såsom uppstånden visade dej
med märken i sida, i fot och i hand,
och sedan for hem till vårt fädernesland.
Allt detta din Ande betygar för mej;
så tackar jag dej.

För oss led Kristus döden svår

 

Christus pro nobis passus est
et immolatus agnus est.
Effuso suo sanguine
in ipso crucis arbore
et mortuus imperium
devicit diabolicum.

1. För oss led Kristus döden svår,
han som Guds Lamm bar synden vår.
På korset dödens udd han bröt,
när han sitt blod för oss utgöt.
Då utan skuld för oss han dog
han satans välde sönderslog.

2. En tillgång fri nu äger vi
till Gud, vår Fader, all vår tid,
igenom Kristus, Sonen kär,
som världens Frälsare nu är.
Halleluja, halleluja!
Lov, pris och tack skall Herren ha!

Ur "Någre Psalmer af Laurentio Jonae 1615", hämtad från Psalterium Dalecarlium (Dala-Harpan) 1914, mel i kh Aug Bäcks version, texten bearb. A. H. 2012

O Jesus, jag häpnar för kärleken stora

1. O Jesus, jag häpnar för kärleken stora,
som gjorde att du kom till jorden ned,
och ville din härlighets glädje förlora,
att jag skulle vinna en evig fred!
När du en blick mej gav
in i din kärleks hav,
synden vek ur min håg,
dej blott jag såg.

2. Mot synden bor evigt ett hat i ditt hjärta,
du är ifrån syndare skild och ren.
Dock sänkte du dej i dess nöd och dess smärta,
att upphämta själen, din ädelsten.
O vilka styng du fick,
när du bland törnen gick,
när du i dödens land
liv åt mej vann!

3. Men nu har du vunnit och bundit i banden
vår bittraste ovän, som stungit dej.
Nu har du befriat de suckande landen
och upplåtit frihetens dörr för mej.
Skulden du sänkt i grav,
bojorna du lyft av
och i din segerskrud
smyckat din brud.

4. Du lever, i döden du gick att oss frälsa,
och döden för evigt du dödat har.
Du bjuder oss komma och finna vår hälsa
i öppnade salighetskällan klar,
där från mitt syndasår
rening och bot jag får,
där jag Guds barn får bli,
där jag blir fri.

5. Du lever, med dej ska jag leva och vinna;
det gamla förgått, du gör världen ny.
Låt mörkrets onyttiga verk då försvinna,
låt köttets begär för din Ande fly!
Du vare mitt begär,
du vare ständigt här
tills jag dej, Frälsare,
evigt får se! 

Herre, jag har hört din stämma

KRISTUS 

1. Herre, jag har hört din stämma
lik en vårvind, stark och sval:
samla ej din skatt på jorden,
men i himlens dolda sal.
Jag har stått där invid berget,
lyssnat gripen till ditt tal.

2. Törstande jag tro har druckit
ur ditt ögas evighet,
sett hur du de svaga helat,
hur du dödens bojor slet,
sett ditt hjärtas ljus förklara
himlens djupa hemlighet.

3. Jag var ock i örtagården,
då så full av kval du var,
då din bön från skyhöljd himmel
fick sitt stora mörka svar.
Jag var med bland dem som sov där,
då du dödens ångest bar.

4. Vankelmodig såg jag, Herre,
skam och dödsdom närma sej.
O, jag gömde mej i hopen,
då ditt öga sökte mej.
Gång på gång jag, full av feghet,
Herre, har förnekat dej.

5. Korset, själens segertecken
du på dina skuldror bar.
I det tecknets djupa skugga
med vid Golgata jag var.
Konung, krönt med blodig törne,
hur din panna glänste klar!

6. Du som allt Guds stora budskap
med ditt blod har översatt,
hur din kärlek härligt frambröt
genom smäderop och skratt!
Hur ditt sköna, ädla vemod
lyste över världens natt!

7. Då ur hjärtats segerjubel
ropet allt fullkomnat bröt,
över jordens synd och suckan
himmelsk härlighet sig göt.
In i dödens riken livets 
underbara källa flöt.

8. Under över alla under:
e n har levat ren och sann!
Vilken avgrund för vår feghet,
vilken borg åt tron du vann!
Vilket hopp för oss som våndas
under intighetens bann!

9. Herre, hur dej världen hädat,
hur de dina dej förrått,
väldig, hög och majestätisk
över tiderna du stått.
Jordens riken störtat samman,
dina ord har ej förgått.

10. Herre, hur jag ljuset söker,
i mitt bröst är mörkret stort.
Vad jag älskat jag ej vågat,
vad jag hatat har jag gjort.
Dock mitt hjärta ödmjukt klappar
vid din strålbeglänsta port.

Dej vare pris och ära

1. Dej vare pris och ära,
du kung av Davids stam.
I Faderns namn du kommer,
högtlovade Guds Lamm.
Dej prisar änglars skara
i himlens ljusa höjd,
och allt som lever, andas,
ska stämma in med fröjd.

2. Dej mötte judafolket
med palmer där du for.
De gamla och de unga
gav dej en hyllning stor.
De sjöng sitt Hosianna,
men mot ditt kors du red.
Nu bär du segerkronan
och vi vill sjunga med.

3. De bredde sina mantlar
där du red fram en gång.
Vår Frälsare och Konung,
ta mot vår hyllningssång:
Dej vare pris och ära,
du kung av Davids stam.
I Faderns namn du kommer,
högtlovade Guds Lamm!

Min Frälsare, vad själave

1. Min Frälsare, vad själave

du lider i Getsemane,

vem kan det rätt beskriva -

hur helvetets och dödens kval

och bäckarna av Belial

till ångest dej kan driva!

Nöden,

döden

dej förskräcker,

och du sträcker

dina händer

upp mot den som trösten sänder.

2. Så hjälper du min arma själ,

du trofaste Immanuel,

ifrån så stort elände!

Din ångest i en örtagård,

din kamp och strid med döden hård

min fara från mej vände.

Jag bör

därför

dej lovsjunga,

själ och tunga

dej må prisa,

som vill oss din nåd bevisa!

3. Dej vare därför lov och pris!

Ja, låt din Glädjeande vis

min håg och ande styrka,

att jag i mitt Getsemane,

i mitt bekymmer, kval och ve,

må tillitsfullt dej dyrka,

tacka,

blicka

bortom kvalen,

tåredalen,

finna friden 

redan här och efter tiden.