lördag 31 mars 2012

Låt mej få höra om Jesus





1. Låt mej få höra om Jesus,
skriv i mitt hjärta vart ord!
Sjung för mej sången så dyrbar,
skönaste sång på vår jord,
sången som änglar i natten
sjungit för herdar en gång:
Ära ske Gud i det höga,
frihet från bojornas tvång!
Låt mej få höra om Jesus,
skriv i mitt hjärta vart ord!
Sjung för mej sången så dyrbar,
skönaste sång på vår jord.

2. Säg mej det åter och åter
hur på vår jord han gick kring
frestad, föraktad och ringa,
ägande själv ingenting.
Synderna mina dem bar han,
smärtorna tog han på sej,
redo att hela och hjälpa,
redo att uppoffra sej.
Låt mej få höra om Jesus...

3. Låt mej få höra om korset,
kvalen och smärtan han led.
Visa mej graven i berget,
där man hans kropp lade ned.
O, vilket under av kärlek!
Det var för mej som han dog,
det var för mej som han uppstod.
Herre, min Gud, det är nog!
Låt mej få höra om Jesus...


I dödens band låg Herren Krist




1. I dödens band låg Herren Krist,
sitt liv för oss han givit.
Uppstånden är han nu förvisst,
han vår förlossning blivit.
Därför får vi nu med fröjd
lovprisa Gud i himlens höjd
och sjunga halleluja.
Halleluja!

2. Ej fanns på jorden någon man
som kunde döden tvinga,
ty över oss låg syndens bann
och rena fanns här inga.
Därav döden fått sin makt,
ja, den sej alla underlagt,
men nu dess välde krossats.
Halleluja!

3. Guds Son, vår Herre Jesus Krist,
för oss sitt blod har gjutit
och sonat all vår synd och brist
och dödens välde brutit.
Fastän döden synes svår,
nu blott dess skugga återstår,
sin udd har den förlorat.
Halleluja!

4. Förunderligt att skåda var
hur döden stred mot livet.
Men livet seger vunnit har,
uppslukad döden blivit.
Såsom Skriften oss har sagt:
Guds död har krossat dödens makt,
den skall oss inte skrämma.
Halleluja!

5. Här är det rätta påskalamm
som skall oss skänka livet,
för vår skull det på korsets stam
av kärlek är utgivet.
Tryggt dess blod vårt hjärta gör,
det håller döden utanför,
fördärvarn oss ej skadar.
Halleluja!

6. Så firar vi vår höga fest
med hjärtans fröjd och gamman,
där Herren Kristus är vår gäst
och gläder allesamman.
Han är själv den solen klar
som blivit för oss uppenbar
och skingrat syndens mörker.
Halleluja!


Text: Martin Luther 1524 (41 år), svensk övers. 1562, bearb.

Se påskens ljus, o vilken fröjd!



1. Se påskens ljus, o vilken fröjd!
Nu klingar upp mot himlens höjd
till livets Gud vår lovsångs ljud.
Halleluja, halleluja,
halleluja, halleluja!
Guds Son är du, Marias son.

2. Se, han som är vårt påskalamm
och dog för oss på korsets stam
med seger gått ur graven fram.
Halleluja...

3. All synd och död, all mörkrets makt
han slog, som själv han förutsagt.
Nu frälsning erbjuds varje trakt.
Halleluja... 


4. Ja sjung, du jord, på alla vis
Guds ende Son ditt lov och pris!
Nu öppet står Guds paradis.
Halleluja...

*5. I både tid och evighet
dig vare pris, Treenighet,
så stor i nåd och helighet!
Halleluja...

Låt oss alla glada sjunga


1. Låt oss alla glada sjunga
halleluja!
prisa Gud med själ och tunga:
halleluja!

2. Kristus har stått upp ur griften,
halleluja,
enligt löftena i Skriften,
halleluja!

3. Dödens fasa är försvunnen,
halleluja,
mörkrets makt är övervunnen,
halleluja!

4. Han sitt folk nu kan försvara,
halleluja,
hos de sina alltid vara,
halleluja!

5. Gud, vi vill dej evigt lova,
halleluja,
evigt glädjas åt din gåva,
halleluja!


Text: Ernst Christoph Homburg 1659 (54 år), sv. övers. Petrus Brask 1690, ngt bearb.
Musik: Troligen svensk, tryckt 1697

Han är slagen och förkastad





1. Han är slagen och förkastad,
fast han själv oskyldig är.
Skulden är på honom lastad,
all vår synd han tåligt bär.
Det är Kristus, livets Herre,
länge väntad till vår jord,
Davids Son, likväl hans Herre
och av evighet Guds ord.

2. Har det någonsin i tiden
funnits smärta lika stor?
Han blir hånad när han lider,
överges av vän och bror.
Många vill hans börda råga,
ingen hindrar det som sker.
Men det svåraste är plågan
från de slag Rättvisan ger.

3. Om du straffets vidd ej fattar,
inte inser vad du fått,
om du synden underskattar,
lyft din blick - se här dess mått!
Mänskosonen, Herrens Smorde,
en ohygglig börda bär.
Se på Offret, vad han gjorde
för att du så älskad är!

4. Vi får syndens straff nu slippa,
den har sonats av Guds Lamm.
Kristus är vår frälsnings klippa,
vi vill upphöja hans namn.
Till vår tillflykt vi nu ilar,
där förlåtelse vi får.
Den vars hopp på Kristus vilar
aldrig skall förlorad gå.


Text: Thomas Kelly (1769-1855) "Stricken, smitten and afflicted", övers. Katarina Eliasson 2007 som har upphovsrätten, se lbk.cc/Media/Sånger (publicerad här med tillstånd).
Musik: Paderborn 1850

Å saliga stund utan like







1. Å saliga stund utan like!
Han lever, han är inte död!
Nu sprider i skuggornas rike
uppståndelsens morgon sin glöd.
Han är inte längre i graven
där sargad och bleknad han låg.
//: Jag såg honom lysa som dagen
och skönare syn jag ej såg! ://

2. Han lever, och jag skall få bringa
hans vänner den Levandes ord!
Tänk, jag som är ringast bland ringa,
den minsta han har på vår jord,
tänk, jag får hans hälsning frambära,
jag sjunger min lovsång till Gud!
//: Mer kunde ej änglar begära
än gå med så underbart bud! ://

3. Å saliga stund utan like!
Han lever, han lever igen!
Han vandrar i segrarens rike,
min själ, inte sörjer du än?
Ditt hopp att den döde få sköta
höll kvar dej i klippgravens lund,
//: så fick du den Levande möta,
å saliga, saliga stund! :// 

Han är här





1. Han är här,
han är här,
han har uppstått från de döda,
han är här.
Varje knä ska böjas,
varje tunga bekänna
att Jesus Herre är.

2. Han är med,
han är med,
när vi går och när vi kommer
är han med.
Han vill ta oss alla
i sin tjänst för ett rike
av frihet, frid och fred.

3. Han är kvar,
han är kvar
med sitt ord och med sin Ande
är han kvar.
Han som lovat vara med
till tidernas ände,
är hos oss alla dar.


He is Lord,
he is Lord,
he is risen from the dead
and he is Lord.
Every knee shall bow,
every tongue confess
that Jesus Christ is Lord.

Kom till oss Jesus, än är vi på vägen



1. Kom till oss Jesus, än är vi på vägen.
Var är den underbara ort belägen,
där vi ditt sällskap får i frid åtnjuta,
där du ditt hjärta vill för oss utgjuta?

2. Ge oss din nåd, när vi vår väg skall vandra,
så att om dej vi talar med varandra.
Går vi till Emmaus på vägen smala
och längtar efter dej, då vill du tala.

3. Vi har profeterna, din egen lära,
apostlar vittnar om din nåd och ära,
men likafullt är våra hjärtan sena
att rätteligen tro din sanning rena.

4. Så kom och i vår själ dej uppenbara!
Du, världens ljus, må själv för oss förklara,
att du, Guds Son, först döden måste lida
och sedan sitta vid din Faders sida.

5. Ja, lär oss söka dej, vår del den bästa,
och våra hjärtan i din kärlek fästa.
Upplys då vårt förstånd och styr vår vilja,
att ingen må oss från din kärlek skilja.

6. Bli kvar hos oss, ty det mot kvällen lider.
Lär oss att vaka under hårda tider,
så vi med Andens olja väl försedda
i väntan efter dej må stå beredda.

7. Gör oss uppriktiga till själ och sinne,
att vi din kärlek har i stadigt minne.
Ja, samla oss, som oron snart förströdde,
och lär oss älska dej, som för oss blödde.

8. O hjälp oss, Jesus, vi är än på vägen
dit där den nya staden är belägen.
Ja, ge oss kraft i tro och hopp att ila,
till dess vi får hos dej en evig vila.

 

Likt vårdagssol i morgonglöd

   

1. Som vårsol stiger morgonröd
steg Jesus upp ur natt och död
med liv förutan like.
Det gör, så länge världen står,
att efter vinter kommer vår

i Guds och nådens rike.

2. Som fåglars kör i lund och mark
besjunger våren, blid och stark,
i gyllne morgonstunder,
så må vi alla med varann
besjunga dödens överman
och fira påskens under.

3. Som knoppen brister, ån blir stor,
som ängen grönskar, kornet gror,
när livets våg vill svalla,

så må bli vår i Jesu namn
i folkens liv, i kyrkans famn,
till salighet för alla.  



Han lever! O min ande, känn




1. Han lever! O min ande, känn
din Herre och din Gud igen!
Han lämnat har sitt vilorum
och rösten höres, som var stum,
och handen räckes, som var kall.
Han lever, och du leva skall!

2. Så hör hans röst och tag hans hand,
du främling från ett bättre land,
som prövas här en liten tid,
lyft upp ditt huvud, känn med frid
att prövotiden snart är all.
Han lever och du leva skall!

3. Och du som är i synden död:
vak upp, stå upp, som Herren bjöd.
Botfärdig kom och trogen bliv,
så äger du i honom liv
förutan död och syndafall.
Han lever, och du leva skall!


4. Hans ledning följ, och jämn och ljus
blir vägen till din Faders hus.
Med kärlek, tro och saligt hopp
fullborda här ditt vandringslopp
och sedan i hans armar fall.
Han lever, och du leva skall!

5. Han framstår i sin härlighet,
och över tid och evighet
går upp rättfärdighetens sol.
Han lever! Himlen är hans stol
och jorden är hans fotapall.
Han lever, och du leva skall!

6. Och världar skola hava slut
och stjärnor skola slockna ut
och himlar störta med vår jord,
men dig som tröstat på hans ord
ej når förgänglighetens svall.
Han lever, och du leva skall!

Han är uppstånden, Frälsaren




Alt. finländsk koral:
 

Alt. koral:
 


1. Han är uppstånden, Frälsaren,
han lever, o hur stort!
Väl stängde man hans grav igen,
han sprängde dock dess port.
Han evigt lever, Herren Krist,
så ljuder segerns bud,
och vi med honom, det är visst.
Högtlovad vare Gud!

2. Nu dödens konung slagen är
och fallit har hans tron.
Nu Kristus dödens nyckel bär,
så sjung i segerton!
Från världens sorguppfyllda land,
där synd och mörker bo,
till himlens glädjerika strand
han slog en frälsningsbro.

3. På den jag nu får vandra hem,
frimodig, säll och glad,
till fridens hem, Jerusalem,
min konungs tempelstad!
Det blir ock påsk för mig en gång,
ty dödens udd bröts av.
Jag skall stå upp till ljus och sång
ut ur min mörka grav.

Du segern oss förkunnar



1. Du segern oss förkunnar,
du oss förlossat har.
Dig prise våra munnar,
o Jesus, vårt försvar.
Du dödens udd har krossat
och gravens bommar lossat
och livet fört därut.

2. Du träder fram i ära
och världen fylls av ljus.
Dess strålar hugnad bära
i själva dödens hus.
Fröjd är i änglars boning,
på jorden fröjd, försoning
och ett odödligt hopp.

3. Ej graven oss förskräcker,
den var din bädd också.
Din milda hand oss räcker,
hur djupt vi vila må.
Den dig i livets skiften
har följt, skall ock ur griften
upptagas i din famn.

4. Så lär oss leva, lida
som du och dö din död;
låt oss din hjälp få bida,
i kampen var vårt stöd.
Blott den som delar striden
skall dela segern, friden
och himlens ro med dig.

5. När, Herre, du oss väcker
den sista morgonväkt
och du din hand utsträcker
att döma jordens släkt,
ljuvt skall din stämma klinga
och oss det budskap bringa
att ingen död mer är.


Text (=SvPs 1986 nr 150): Erik Gustaf Geijer 1812
Musik: Folkmelodi/Erfurt 1524

Halleluja! Halleluja! Jubla nu på alla vis







Alt. koral:


1. Halleluja! Halleluja!
Jubla nu på alla vis:
sjung för Gud en glad ny visa,
sjung en hymn till Herrens pris!
Han som på ett kors som offer
för all världens frälsning dog,
Jesus, härlighetens Herre,
upp från dödens mörker stod!

2. Kristus uppstått, förstlingsfrukten
från Guds helga skördefält,
som vid Herrens andra ankomst
till sin fulla vidd har svällt.
Ja, de stora, gyllne axen
bugar sej för honom då,
mogna i hans äras solsken,
stigna upp ur jorden grå.

3. Jesus lever! Vi får leva!
Aldrig uttöms Guds förråd,
regn och dagg och solsken flödar
från hans ansikte av nåd,
så att vi med hem i himlen
här på jorden frukter bär
och en dag av änglar samlas,
ja, för evigt frälsta är!

*4. Halleluja! Halleluja!
Äran tillhör dej, vår Far!
Äran tillhör dej, Guds Lamm, som
hela världens synder bar!
Äran tillhör dej, Guds Ande,
full av nåd och helighet!
Halleluja, halleluja,
heliga Treenighet! 

Kristus lever! Underbara ord



1. Kristus lever! Underbara ord,
som förvandlar tungt och sorgset mod.
Väl är mörkret stort här på vår jord,
men se, Kristus lever!

2. Kristus lever, trogne Frälsaren,
som på jorden var de svagas vän;
samma milda hjärta har han än.
Herren Kristus lever!

3. Han har kämpat, segern vunnen är
över satan och all mörkrets här.
Dödens välde övervunnet är.
Herren Kristus lever!

4. Han är livet, vi ock leva får.
Om än genom dödens flod vi går,
skall det bli vår segersång ändå:
Herren Kristus lever.


5. Kristus lever, vilsekomna själ,
var nu inte längre världens träl!
Du är löst och allt kan nu bli väl:
Herren Kristus lever!
 

Jesus lever! Graven brast




1. Jesus lever - graven brast!
Allt är underlagt hans välde.
Nu det står för evigt fast
att hans död som lösen gällde.
Så blev döden vänd i seger,
graven brast och Jesus lever!

2. Jag har vunnit - Jesus vann!
Han gjort allt vad lagen kräver.
I sin död han satan band,
jag en dyrköpt frihet äger.
Öppen har jag himlen funnit,
Jesus vann - och jag har vunnit! 

Solen på himmelen tillslöt sitt öga


1. Solen på himmelen tillslöt sitt öga
dagen då Jesus, vår Frälsare led.
Dubbel förmörkelse skedde den fredag
då även solen på korset gick ned.
Men så, på påskdagen, var återfunna
bägge de solar, som syntes försvunna!

2. Efter bedrövelsens tid kommer glädjen,
ja, efter regn strålar solskenet klart.
Din är all makt och all ära, o Jesus,
för i uppståndelsen blev uppenbart
att du den Eviges Son måste vara,
som rivit dödens och djävulens snara.

3. Aldrig blir kornet till glädje och bärgning
om det ej kastas i jorden att dö.
Blommor om våren ju spirar ur marken
där de låg gömda i vinter och snö.
Så ska de blomstra, de vissnade lemmar,
de som i graven med tårar vi lämnar.

4. Som fisken kastat upp Jona på stranden
graven till slut ska gå miste om dem.
Är du, min Frälsare, verkligt uppstånden,
ska vi stå upp och få följa dej hem.
Där trädet är, där är också dess grenar.
Frukten, den kommer från dej som oss enar! 

 

Upp min tunga





*1. Upp, min tunga,
att lovsjunga
hjälten som på korsets stam
för oss blödde,
led och dödde
som ett felfritt offerlamm.
Han ur griften
efter Skriften
nu i ära träder fram.

*2. Han fullgjorde
vad vi borde
och blev vår rättfärdighet.
Han avvände
vårt elände
för båd tid och evighet.
Han förvärvde
att vi ärvde
ljus och frid och salighet.

*3. Vi förlossas;
ormen krossas,
avgrundens och dödens makt
nu är bunden.
Från den stunden
allt är Sonen underlagt.
Nu är helat
vad vi felat
och Guds nåd i ljuset bragt.

*4. Gamla, unga
må lovsjunga
Faderns makt och härlighet
och hembära
Sonen ära
för så stor barmhärtighet,
prisa Anden,
som vid handen
leder oss till salighet.


Text: Venantius Fortunatus o 600 (ca 70 år), Sigfrid Aron Forsius 1608 (58 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år), ngt bearb.
Musik: Svensk 1693

Nu har sorgens dag förrunnit



1. Nu har sorgens dag förrunnit,
lyssna till Guds glädjebud:
Jesus Kristus seger vunnit, 
kläder oss i högtidsskrud! 
Med sin död han döden slagit, 
syndens skuld ifrån oss tagit. 
Jesus, dig ske pris och lov,  
pris och lov, pris och lov,
dig ske evigt pris och lov! 

2. För att livet åt oss giva 
själv sitt liv för oss han gav. 
För att dödens makt fördriva 
stod han upp ut ur sin grav. 
Dödens stolta makt föröddes 
då ur graven livet föddes. 
Jesus, dig ske pris och lov...

3. Att i himlen plats bereda 
stiger han till Faderns hus. 
Han som herde skall oss leda
hem till paradisets ljus. 
Ej sin hand han från oss tager, 
till sitt hjärta han oss drager. 
Jesus, dig ske pris och lov...

4. Från sin Fader han oss sänder 
Andens gåva, fred och tröst. 
Så skall alla folk och länder 
nås av glädjebudens röst. 
Påskens gåva, Andens styrka 
vare alltid med Guds kyrka. 
Jesus, dig ske pris och lov...

Text: Pone luctum Magdalena, Mainz 1671, tysk övers. F G Klopstock 1769 (v. 1), Trier 1846 (v. 2-3), H F Bone 1851 (v. 4) sv. övers. Cecilia 1902, bearb. 1950, 1986, 2011
Musik: Düsseldorf 1836

Nu triumferar Herren Krist




1. Nu triumferar Herren Krist,
och döden har sitt välde mist.
Halleluja, halleluja!
Vi prisar nu i evighet
Guds stora makt och härlighet.
Halleluja, halleluja!

2. Nu kan oss inget skada här,
hur väldig ondskans makt än är.
Halleluja, halleluja!
Se, döden lidit nederlag
och trygga bor Guds barn i dag.
Halleluja, halleluja!

*3. Pris vare Fadern som oss bär,
och Sonen, Herren Jesus kär.
Halleluja, halleluja!
Den helge Ande likaså
ska evighetens lovsång få.
Halleluja, halleluja!


Text: Kaspar Stolshagen (1550-1594) "Heut´ triumphieret Gottes Sohn", A.H. 2010
Musik: Tryckt hos B. Gesius 1601, sats Johann Sebastian Bach

Gravens mörker övertäckte



1. Gravens mörker övertäckte
nyss vår Herre och vår Gud.
Några dagar sorgen räckte,
tredje dagen glädjens bud
kom till sorgsna vänner fram:
Jesus, som på korsets stam
måst för världens synder blöda,
är uppstånden från de döda!

2. Se, i morgonstunden klara
han vid tomma graven står!
Magdalena först ska vara
den som Mästarn möta får:
"Hälsa mina bröder du:
Upp till min och er Gud nu
kan jag som er broder fara,
också er min Far ska vara."

3. Vid Tiberias´ gröna stränder
står han sen i gryningen,
efter nattens mörker vänder
brödraskaran dit igen.
Milt till deras nöd han ser,
fisk och bröd de trötta ger,
mot behoven väl han svarar,
visar kärleken som varar.

4. Och på Oljeberget hörs han
ge dem sin välsignelse.
Fjärran bort av molnet förs han,
honom kan de mer ej se.
Men osynlig än han är
hos dem som har honom kär
och ska synlig komma åter,
evigt han oss glädjas låter. 


Text: Lina Sandell 1859 (27 år) efter N F S Grundtvig, bearb. A.H. 2017

Musik: Henrik Rung

Påsk är ett från fridens boning



1. Påsk är ett från fridens boning
evigt gällande bevis,
att vår Frälsares försoning
blivit erkänd, Gud till pris.

2. Påsk är liv, som reste tronen
mitt i dödens kalla rum.
Påsk är själva segertonen
i Guds evangelium.

3. Påsk är hoppets ljus vid båren,
törnet som slår ut i blom.
Påsk är tröst, som torkar tåren
och ger hjärtat läkedom.

4. Påsk är kärlek, som betvingar
lögnens natt och hatets is.
Påsk ger själen nya vingar,
som bär hem till paradis.


Text: Gunnar Svedlund
Musik: Nils Liljemark (publicerad med tillstånd)

Jesus Kristus är uppstånden





1. Jesus Kristus är uppstånden!
Sjung det ut kring världen all.
Jord och himmel nu må fröjdas.
Själva döden bragts på fall.
//: Se, han lever, se han lever
och han evigt leva skall ://

2. Jesus Kristus är uppstånden!
Nu han kungaspiran bär,
och vid Faderns högra sida
vår försvarare han är.
//: Se, han lever, se han lever,
hans rättfärdighet oss klär ://

3. Jesus Kristus är uppstånden!
Döden nu sin udd har mist.
Han som gravens bommar sprängde
skall ock väcka oss till sist.
//: Se han lever, se han lever,
prisad vare Herren Krist ://


Text: Philip Paul Bliss 1876 (död i en tågkrasch s.å. 38 år), Erik Nyström 1893, bearb. 1986, 2011
Se det engelska orginalet här.
Musik: Philip Paul Bliss 1876

Vid gryende dag




1. Vid gryende dag
Maria begav
sej bort till sin Mästares grav.
Men häpen hon hör
av änglarna där:
"Din Herre,
din Herre
han är inte här!"

2. Av talet förskräckt,
bedrövad och stum
hon vet varken tid eller rum.
Och utan all tröst
på jorden hon är,
ty Jesus,
ty Jesus
hon finner ej där.

3. Med suckar och gråt
i tankar hon står,
från hjärtat de tårarna går.
Ty stenen togs bort,
men den hon höll kär,
försvunnen,
försvunnen
ur graven han är!

4. Maria, skall du
väl kunna få tröst
av örtagårdsmästarens röst?
Du hörde ditt namn,
du vände dej om.
"Maria,
Maria!"
Vem var det som kom?

5. Sjung halleluja,
du himmel, du jord,
och jubla med Psalmernas ord:
"Förgängelsen ej
Guds helige tär!"
Uppstånden,
uppstånden
ur graven han är!


Text: John Newton 1779 (54 år), Betty Ehrenborg-Posse 1852 (34 år), bearb. A.H. 2000
Musik: A D Thomson

Vår Frälsare lever, vår saliga tröst!




1. Vår Frälsare lever, vår saliga tröst!
Sin glädje han ger sina vänner!
Han kommer, han talar, vi hör nu hans röst
och vet att de sina han känner.
För oss han förklarar sitt härliga ord:
Jag lever, och ni ska få leva!

2. På vägen han följer och kvar hos oss är,
tills dagen här nere är liden.
Han brödet välsignar, Guds vilja oss lär,
vi glömmer vår sorg under tiden.
Vårt hjärta det brinner av fröjd vid hans ord:
Jag lever, och ni ska få leva!

3. Frimodigt vi vandrar i sanningens ljus,
vad Herren än över oss sänder.
Vi är ju på väg till vår Faders hus,
vi är varje stund i hans händer.
Vi bär i vårt hjärta vår Frälsares ord:
Jag lever, och ni ska få leva!

4. För oss har han kämpat, 
i döden han vann,
ej graven oss mer kan förskräcka.
Förskräckelsens konung besegrade han
och skall oss ur graven uppväcka.
I döden vi hör vår Förlossares ord:
Jag lever, och ni ska få leva!

Sitt öga Jesus öppnat har



Alt. koral:



 1. Sitt öga Jesus öppnat har,
och mörkret är fördrivet.
Det helga liv han återtar,
som var för oss utgivet.
Hjälten fram ur graven går,
och på hans segerfana står
Uppståndelsen och Livet.
Halleluja!

2. Till ljusets rymder nu mitt lopp,
mitt hjärtas hopp skall sträckas.
Jag skall stå opp som han stod opp,
jag skall med honom väckas
till ett liv som ej förgås,
som av förgängelsen ej nås,
av synden ej befläckas.
Halleluja!

3. Du död, var är din udd? Var är
din seger, avgrundsskara?
Det liv som Jesus till mig bär
skall aldrig död befara.
Evigt hör jag honom till,
som sade: "Där jag är, jag vill
att också ni skall vara."
Halleluja!

Text: Johan Olof Wallin 1813-19
Musik: Martin Luther, alt. Fredrik Hjort 1905

Han ska komma över oss


 

//: Han ska komma över oss
lik ett regn, lik ett vårregn
som vattnar jorden, 
som vattnar jorden ://


Text: Hosea 6:3
Musik: Roberth Johansson
Publicerad med tillstånd av kompositören, se Solbri.

fredag 30 mars 2012

Jesus till Getsemane har gått

 



1. Jesus till Getsemane har gått
från Jerusalem liksom förut.
Han och lärjungarna förr har fått
där i örtagården vila ut.

2. Jesus ingen vila här skall få.
Ångestfull till Fadern han nu ber:
"Om du vill - låt kalken från mig gå,
men låt blott din vilja, Fader, ske."

3. Petrus, Jakob och Johannes är
tyngda utav sömn i denna natt.
De kan ej med Jesus vaka här
i hans sista, ångestfyllda natt.

4. Ivrigt, böjd till jorden Jesus ber,
plågad så att svetten blir som blod,
droppar som till marken faller ner.
Lärjungarna sov i sorgset mod.

5. "Ja, ni sover, stig nu upp och bed,
att ni ej för prövning utsätts här",
säger Jesus. "Låt oss gå, ty se,
den som skall förråda mig är här."

6. Nu med vakter kommer Judas hit
och förråder Jesus med en kyss.
Alla som med Jesus kommit dit
flyr, trots vad de sagt så säkra nyss.

7. Till översteprästerna man för
Jesus för förhör och hårda slag.
Petrus, som förnekat, tuppen hör.
Natten övergår i Långfredag.

8. Hos Pilatus Jesus plågas svårt.
Oskyldig till döden dömes han,
av soldater gisslas mycket hårt.
Huvudet med törnen kröner man.

9. På en sargad rygg han korset bär.
Korsfäst blir den ende som var god.
O min själ, för dig han gjuter här
oskyldig som offerlamm sitt blod.

10. Jesus på ett kors för alla dör,
som för synden döden värda är.
Dödens makt han helt om intet gör.
Genom Jesu död jag friköpt är.

11. Jesus, du för mig i döden gick.
Du till himlen porten öppnat har.
Tack att på ditt kors en väg jag fick
genom tro till liv - min synd du bar.

12. Jesus, var mitt allt och hjälp mig här
alltid minnas vad du gjort för mig.
Jesus, led mig, säg mig: min du är.
Sist till himmelen mig för - till dig.

 

I Jesu Kristi smärta stor



1. I Jesu Kristi smärta stor
den själ som fast på honom tror
kan målet för sin längtan nå
och mättnad för sin trängtan få.

2. Hans smärta aldrig glömmer vi,
i troget hjärta gömmer vi
den törnekrona Kristus bar,
det kors där fast han naglad var.

3. Nu väg till himlen öppen står
för den med Kristus troget går.
För Kristi nöd Gud skonar oss,
hans helga död försonar oss.

4. Dig ärar vi, som korsfäst var
och alla världens synder bar.
Du från all smitta renar oss,
med helgonen förenar oss.

5. Högt prisad vare Kristi nåd,
som lät sig efter Faderns råd
till offerdöd på korsets stam
i helig lydnad föras fram.

*6. Din, Fader, är all härlighet,
all makt i tid och evighet,
med Sonen, vår rättfärdighet,
och Anden, som förklarar det.


Text: Bonaventura 1221-1274 ("In passione Domini"), sv. övers. Johan Alfred Eklund, v. 6 bearb. 2011


Se, vi går upp till Jerusalem






1. Se, vi går upp till Jerusalem
i heliga fastetider,
att skåda hur Jesus Krist, Guds Son,
i syndares ställe lider.

2. Se, vi går upp till Jerusalem.
Vem går att med Herren vaka
och, såsom vår himmelske Fader vill,
den smärtfyllda kalken smaka?

3. Se, vi går upp till Jerusalem,
till Frälsarens kors och pina,
till Lammet som offras för världens skuld,
för dina synder och mina.

4. Se, vi går upp till Jerusalem,
till staden den evigt klara.
Oss Frälsaren sagt, att där han är,
där skall vi med honom vara.


Text: Paul Nilsson 1898 (32 år)
Musik: Nordisk folkmelodi, dansk version 1627.

[Paul Nilsson har i år 2011 varit död i 60 år, inte i de 70 som krävs för frihet från upphovsrätten. Men Projekt Runeberg har nyligen lagt ut hans psalmer på nätet utan speciellt tillstånd, med uppmaning till ev. missnöjda rättsinnehavare att höra av sej om psalmerna inte får publiceras. Med tanke på psalmernas ålder finner jag det rimligt att göra på samma sätt, i förhoppning om att det ska tas positivt].

Denna numera klassiska fastlagspsalm gavs första gången ut i samlingen Återljud från Tämplet (2:a saml. 1898) och hade då 14 strofer. Den bearbetades och förkortades för Psalmer och Sånger till Högmässotexter 1905 och sedan ännu en gång i Edvard Evers´ psalmboksförslag 1906. Psalmens därigenom ökade pregnans har säkert bidragit starkt till att den under 1900-talet sjungits så flitigt - och i många kyrkor närmast blivit obligatorisk inledningspsalm på Fastlagssöndagen.

Anslaget, som upprepas i varje strof, bygger på Jesusorden i Markusevangeliet 10:33:
"Se, vi går nu upp till Jerusalem, och Människosonen skall bli överlämnad åt översteprästerna och de skriftlärda, och de skall döma honom till döden och överlämna honom åt hedningarna". Den sjungande församlingen tänks nu följa med på färden "i andanom" - vi går med honom och hans lärjungar för att beskåda det som sker.

Men i andra strofen blir det allvarligare; det handlar inte längre bara om att "skåda" utan om att "med Herren vaka" och "den smärtfyllda kalken smaka". Vem vill fortfarande gå med?

I tredje strofen bevaras det personliga perspektivet, men nu handlar det om att Jesus, Guds Lamm, "offras för dina synder och mina". Evangelium för syndare.

Och därför får vi gå upp även till det himmelska Jerusalem, "till staden, den evigt klara." I den sista strofen återklingar även Jesu bön i Johannesevangeliet 17:24: "Fader, jag vill att där jag är, där skall också de som du har givit mig vara med mig, så att de får se min härlighet som du har givit mig; ty du har älskat mig före världens begynnelse."

Melodin är en nordisk folkmelodi enligt en dansk version från 1627, som även förekommer i svensk handskrift från Västerås 1676 och slutligen trycktes i 1697 års koralbok.
Den har påståtts gå tillbaka på samma melodi (1697 års koralbok nr 312) som den kända Till Österland vill jag fara, men nog tycker åtminstone jag att olikheterna är rätt stora. 

Oljebergets lunder




1. Oljebergets lunder,
se Guds kärleks under!
Sorg som gräns ej känner
Jesu hjärta bränner.
Av hans ångest pannan glöder,
och nu nalkas falska bröder.
Jesus, döden nära,
all vår synd vill bära.

2. Allt han måste våga.
Kalken fylld av plåga
han ej från sej visar.
Vi hans lydnad prisar.
Ängeln om hans pina talar,
styrker honom och hugsvalar.
Jesus, stor är nöden,
trött du är till döden.

3. Vänners stöd har svikit,
bort de fegt har vikit.
Redo står dock Judas,
grymma män ska bjudas
att i mörkret överfalla
honom som vill frälsa alla.
Sveket ofärd stiftar,
Judas kyss förgiftar.

4. Fastän allmaktsorden
kastar dem till jorden,
synden ej förskräcker
dem som mörker täcker.
Honom de i döden sänder,
som vårt tvång i frihet vänder.
Jesus till vår ära
dödens band vill bära.


Gud bevisar sin kärlek till oss



Gud bevisar sin kärlek till oss
genom att Kristus dog för oss
medan vi ännu var syndare.

Text: Aposteln Paulus (Rom. 5:8)
Musik: Okänd (sången kan sjungas som trestämmig kanon)

Jag ser dig hög i gycklarskruden




1. Jag ser dig hög i gycklarskruden
med törnekronan om ditt hår,
för romarn den förryckte juden,
för juden hjälten av i går,
för den som mött din blick och tror
en Frälsare, en vän, en bror.

2. Så blev ditt rö ett furstetecken,
för alltid över världen sträckt,
och purpurn med ditt blod i vecken
i tiders tid en kungadräkt.
Hur bleknar alla kronors glans,
min konung, mot din törnekrans!
 

Text: Jeanna Oterdahl

[Texten publicerad med tillstånd av Vännernas samfund, som har copyright fram till 2035]

O du som för vår frälsnings skull



O du som för vår frälsnings skull,
oskyldig, helig, nådefull,
dig själv ej ville skona,
ditt blod, o Jesu, över mig
välsignande må gjuta sig
att mig med Gud försona.
Mig live detta dyra blod
till kärlek, tro och tålamod,
det tröste mig i all min nöd,
det styrke mig i liv och död,
att efter ett i frid och hopp
fullbordat lopp
jag i din famn må tagas opp.


Text: Christoph Christian Sturm 1771 (31 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år)
Musik: Tysk 1577

O du vår Herre Jesus Krist



Alt. koralform:



1. O du vår Herre Jesus Krist
som på dig tog vår synd och brist,
som plågad var och slagen hårt,
som måste bära korset svårt,
dig beder vi att för din död
du hjälper oss i all vår nöd.

2. Ditt stora verk fullbordat är.
Guds nåd och stränghet ser vi här:
En helig Gud för mänskors brott
har offer krävt och offer fått;
en nådig Gud, en himmelsk Far
till sina barn oss återtar.

3. Men ack, hur svaga är ej vi,
om, Herre, du ej står oss bi!
O Jesus, både snart och lätt
förspiller vi vår barnarätt
om du som oss förvärvat den
ej styrker själv de svaga än.

4. Så styrk oss, hjälp oss, var oss när
i faror, sorger och besvär.
I frestelsen giv heligt mod,
i striden kraft utav ditt blod.
Giv tröst av din försoningsdöd
i livets och i dödens nöd!

På Sinai stod Herren Gud



1. På Sinai stod Herren Gud,
bland eld och rök och tordönsljud
han stod, fördold i töcken.
Basunen ljöd, och Herrens röst
med häpnad slog allt folkets bröst,
och berget skalv och öknen.
Och Herren talade och bjöd
och sade: Den är evigt död
som av min budords rätter
blott en åsidosätter.

2. O samvete, o röst av Gud!
Som himlens stjärnor lagens bud
oss lyser evigt klara.
Men vem på hela jordens rund,
vem finns, som kan i domens stund
den starke Hämnarn svara?
En enda finns, som svara kan:
"Allt är fullbordat!" säger han,
sin blick till himlen höjer
och ner sitt huvud böjer.

3. Från Sinai till Golgata
ditt öga vänd, o människa,
och se vad du har brutit.
För dig han lagens vrede bär,
o syndare, för din skull är
hans helga blod utgjutet.
O kom, försmält av ånger, kom
och låt ditt hjärta skapas om.
Låt tron din ande liva
och frukt i kärlek giva.



Text: (=SvPs1937 nr179) Frans Michael Franzén
Musik: Burkhard Waldis 1553 (63 år)

Du sviker aldrig, Herre Krist



1. Du sviker aldrig, Herre Krist,
din kärlek sviktar ej,
om än ditt svar på all min bön
blev nej och åter nej.
För när jag skalv i nattens gråt,
i ångest, oro, nöd,
då kom du med din fred och frid,
så dyrköpt i din död.


2. Ja, det var stort att se ditt kors
i nattens kamp och ve.
Mitt bröst fick andas ut igen,
när jag din nöd fick se.
Det var ju du som en gång grät
och bad i ångestsvett,
som bad att slippa, om det gick,
den kalk vår synd berett.

3. Ja, Herre Jesus, det var du
som blev så fegt förrådd,
av törnen krönt, som narr utklädd,
av skarpa gissel flådd.
Och då de spikat fast dej hårt
vid korset, ett av tre,
då var du bara kramp och kval
och fruktansvärd att se.


4. De hånade och ropade:
Messias, fräls dej själv!
Stig ner från korset eller kräv
att änglar ger dej hjälp!
Men då, i denna avgrundsfurstens
avgrundsdjupa natt
var du, Guds egen Son, av Gud
utlämnad och utsatt.

5. Då var du övergiven helt
och dömd på alla vis,
och ändå gav du rövarn
löfte om ditt Paradis!
Du kungligt fri från hämndlust var
vid plågoandars rad,
ja, ända in i dödens stund
för bödlarna du bad.

6. Du Konung, Frälsningsfurste, som
vid korset spikats fast,
å, aldrig livet segrat så,
som då ditt hjärta brast!
När jorden skalv, så störtades
den ondes borg i grus,
var skulle han nu gömma sej
för påskens morgonljus?

7. Ja, när mitt spända sinne ser
dej mitt i nattens nöd,
då byts min ångest mot den frid
du köpte i din död.
Då vet jag att det finns
en Gud och att han är min Far.
Om än fördold, så är han här.
Och jag ska få hans svar.

8. Du, Herre, är vår säkra pant,
vår Morgonstjärna
klar
från den som ingen här kan se,
från himlaljusens Far.
Dej ser jag nu i tron och vet
att målet närmar sej:
när detta hjärtas oro dör,
då ska jag möta dej.

Text: Ronald Fangen, övers. A.H. 2009
Musik: Andreas Holmberg 2009

Ett kors, det är det sista, hårda läger





1. Ett kors, det är det sista, hårda läger
som himlens kung i jordelivet äger.
Ja, hat som stack och hån som bittert brände
fick han till vilobädd, som synd ej kände.

2. Nu vajar korsmärkt flagg mot himlens skyar
och över städers larm och tysta byar
mot tornens kors sej bryter aftonsolen
och korsets ära sjunger predikstolen.

3. De som på skilda vägar har fått vandra
i kyrkans korsgång möter än varandra,
och korsets ord från dop och nattvard stiger,
det livet signar och till döden viger.

4. Ja, korset skiner över land och bölja,
och vem vill inte Jesu intåg följa
och svinga palmer kring den ende rene -
men vem vill vara Simon från Cyrene?

5. Det är så lätt att lägga kors på andra.
Det är så tungt att själv med korset vandra.
Men vill hans famn i kvällens frid du bida,
i middagshettan håll dej vid hans sida!

Tålig, tålig



1. Tålig, tålig,
du Guds Lamm, som våra synder bar.
Helig, helig,
allt för oss blott du fullkomnat har.

2. Mäktig, mäktig,
synd och död du övervann till sist.
Härlig, härlig,
himlens frid oss vann du, Jesus Krist.

3. Nådig, nådig,
öknen bytte du i rosenstig.
Salig, salig,
allt du är och intet utom dig.


Text: L Almqvist ("Långfredagshymn")

Musik: L Almqvist

Varför har Pilatus skrivit



Rytmisk originalkoralform:



1. Varför har Pilatus skrivit
"Jesus, judakonungen"
på det kors, där denne blivit
räknad bland ogärningsmän?
"Vad jag skrivit ska stå kvar",
det är allt vi får till svar.
Utan jordisk makt och ära
Jesus konungs namn får bära.

2. Skriv dej, Jesus, på mitt hjärta,
du min Konung och min Gud,
så att ingen lust och smärta
dej förmår att plåna ut.
Denna inskrift på mej sätt:
"Jesus ifrån Nasaret."
Mera vill jag ej begära,
du min salighet och ära.


Text: Thomas Kingo 1689 (55 år), övers. A.H. 1989

O huvud, blodigt, sårat





1. O huvud, blodigt, sårat,
av hån och smälek höljt.
O huvud, slaget, fårat,
i kamp och ångest böjt.
O huvud som skall siras
med ärekrans en dag,
men nu med törne viras,
dig ödmjukt hälsar jag.

2. O ansikte, du höga,
som nyss betvang en värld,
din makt nu gäller föga,
din fägring är förtärd,
din glans till intet vorden.
O, vem har släckt den blick,
vars ljus allt ljus på jorden
i klarhet övergick?

3. Den börda du har burit
min synd och ondska är,
den skörd som du har skurit
jag sådde, Herre kär.
När skuldens tyngd mig böjer
hos dig jag söker råd.
Till dig mitt rop jag höjer:
se ned till mig i nåd!

4. Jag vill hos dig förbliva
som återlöste mig
och dig mitt hjärta giva
och alltid älska dig.
När, Herre, du mig sluter
uti din kärleks famn,
jag lugn och trygghet njuter
i denna sälla hamn.

5. Dig tackar allt mitt hjärta,
min Herre Jesus god,
för all din djupa smärta
och allt ditt tålamod.
Du vän, för evigt trogen,
dig vill jag mig förtro.
När jag till skörd är mogen,
mig bärga till din ro.

6. När jag skall lämna världen,
o, lämna du ej mig,
och låt vid hädanfärden
min blick ej släppa dig.
När vånda trycker anden
i sista kampens nöd,
kom då och lossa banden,
o Jesus, för din död.

7. Träd i min sista timma
själv för mitt öga fram.
Ack, låt mig då förnimma
din bild på korsets stam.
Dess drag jag då vill gömma
i djupet av min själ
och dödens smärta glömma.
Den så dör, han dör väl.



Text: Paul Gerhardt 1653 (46 år), 1656 efter Salve caput cruentatum av Arnulf av Löven före 1250, övers. Emanuel Linderholm 1920 (48 år), ngt bearb. v. 4 övers. av Samuel Ödmann 1793 (43 år)
Musik: Hans Leo Hassler 1601 (37 år), sats efter J S Bach (1685-1750)

Kung i törnekrona



Alt. koral:



EN SUCK FRÅN ALTARET

1. Kung i törnekrona
och blodspurpurn höga,
Jesus, sänk i stoftet
ned till mej ditt öga.
Ty för mej du lidit,
världens synd du bar,
själv en trampad druva
i Guds vredes kar.

2. Själv i örtagården,
lydig Faderns vilja,
föll du ned till jorden
som en bruten lilja,
och du låg i stoftet
i din blodsdaggs bad,
fromt till Gud i himlen
som ett barn du bad.

3. Du till Gud är vägen,
sanningen och livet.
Fridens evangelium
ur din själ är skrivet.
Jesus, sköna livspalm
mitt i öknens brand!
Jesus, du som sitter
på Guds högra hand!

4. Sol, som aldrig nedgår,
dej i nåd förklara!
Ofta på ditt Tabor
låt mej hos dej vara!
Fräls mej när jag kämpar
i Getsemane,
och i dödens skymning
låt ditt ljus mej se!

De tog Guds Son tillfånga




1. De tog Guds Son tillfånga.
Men jag blev löst och fri
från fjättrarna, de många,
som jag var bunden i.
Min synd, min tunga börda
bands hårdhänt fast på dej.
Då blev de band förstörda
som hade plågat mej.

2. Jag ber dej nu att banden
som du blev bunden med
ska binda mej i anden
vid dej som för mej led.
Ja, ta mej med på färden
från död till liv, så jag
får tjäna dej i världen
intill min sista dag.


Var du med






1. //: Var du med,
när vår Frälsare blev dömd? ://
Å å å å!
Ibland så får det mej att bäva,
bäva, bäva.
Var du med när vår Frälsare blev dömd?

2. //: Var du med,
när han fästes vid ett kors? ://
Å å å å!

Ibland så får det mej att bäva,
bäva, bäva.
Var du med när han fästes vid ett kors?

3. //: Var du med,
när ett spjut stack upp hans kropp? ://
Å å å å!
Ibland så får det mej att bäva,
bäva, bäva.
Var du med när ett spjut stack upp hans kropp?

4. //: Var du med,
när han lades i en grav? ://
Å å å å!
Ibland så får det mej att bäva,
bäva, bäva.
Var du med när han lades i en grav?

5. //: Var du med,
sedan stenen vältrats bort? ://
Å å å å!
Ibland så får det mej att bäva,
bäva, bäva.
Var du med, sedan stenen vältrats bort?



Text: Negro Spiritual, övers. A.H. 2010, 2013

Från örtagården leder

Psalmen låter så här sjungen på finska:


Och så här i instrumental tolkning av Seppo Sallinen:



1. Från örtagården leder
till Golgata en väg
som Anden förbereder
och tecknar steg för steg.
Till paradis den vägen bär,
men en smärtornas väg det är.

2. Av kärlek till oss arma
vår Jesus den har gått.
Hans hjärta ömma, varma
sitt dödsstyng där har fått.
Till paradis...

3. Vi ser olivträdslunden,
där han i ångest ber,
i mörka midnattsstunden
sej själv till offer ger.
Till paradis...

4. Han ingen av oss glömmer,
han villigt tar på sej
de synder oss fördömer,
att frälsa dej och mej.
Till paradis...

5. De sköna himlens dräkter
så dyrt han köpte då
åt alla folk och släkter
som inför Gud ska stå.
Till paradis...

6. Kom, syskon, låt oss dröja
i tro vid korsets stam,
i andakt blicken höja
mot Frälsaren, Guds Lamm!
Till paradis...

7. Vi bara så kan lära
den evigt nya sång
till Guds och Lammets ära,
som sjungs hos Gud en gång.
Han allt för oss fullbordat har,
men en smärtornas väg det var. 


O törnekrönte Herre



1. O törnekrönte Herre
på väg mot Golgota,
längs smärtans väg du föres
i fridens, Salems stad,
längs mörka, trånga gränder
bland rop och skratt och gråt.
Vem inser vad som händer,
vem är här som förstår?

2. Jag ser dig, Jesus, falla
tungt under korsets trä.
Du bar det för oss alla,
det tvingar dig på knä.
Fast det är vi som skulle
för dig här falla ner
och tillbe dig, vår Herre,
blott smärta vi dig ger.

3. Nu Simon från Kyrene
det tunga korset bär
i bullret och i trängseln.
Han därtill tvingad är.
Ja, tvingad är den ende
som någon hjälp dig ger.
Vi andra bort oss vände,
vi ville inte se.

4. Jag skulle velat torka
ditt slagna ansikte
med mjuka linnedukar
och någon lindring ge
i all den svåra plåga,
som människor dig bragt.
Men skulle jag ha vågat?
Vad skulle makten sagt?


Text: Hakon Långström 1992 (46 år)
(publ. med tillstånd)
Musik: Hans Leo Hassler

Illustration av hur Simon hjälper Jesus med korset:
File:StationV.JPG
Hakon Långström:

Hans Leo Hassler:
Hans Leo Hassler

Guds rena Lamm, oskyldig



*Guds rena Lamm, oskyldig
på korset för oss slaktad,
alltid befunnen tålig
fastän du var föraktad,
vår synd på dig du tagit
och dödens makt nedslagit.
Giv oss din frid, o Jesus.

Text (=SvPs 1986 nr 143): Nikolaus Decius 1522/23, efter "Agnus Dei" (O Guds Lamm), övers. Olavus Petri (?) 1536 (43 år)
Musik: Nikolaus Decius 1522/23, efter en Agnus Dei-melodi från 1200-talet / Erfurt 1542

Böjd under korset

   


1. Böjd under korset,
sargad och blodig
förs han till döden,
Smärtornas man.
Se hur han tåligt
går under bördan!
Hånad av hopen
släpas han bort.

2. Se, hur han naglas
fast där på korset!
Solen förmörkas
vid denna syn.
Blodströmmar röda
flödar ur såren.
Mänska, besinna:
det är för dig!

3. Nattsvarta mörkret
djupt in i själen
griper Guds rena,
heliga Lamm.
Hatad av mänskor,
lämnad av Fadern,
ensam i döden
sjunker han ned.

4. "Det är fullbordat!"
ropar han högljutt,
huvudet böjer,
beder och dör.
Ära ske Herren!
Kampen är slutad.
Segern är vunnen,
dyrköpt den var.

5. Pris ske dig, Jesus,
Härlighetskonung!
Syndarn till godo
segern du vann.
Dödsfångar arma,
lösta med blodet,
med dig, o Jesus,
leva nu får.
 

Min blodige konung och sargade man






1. Min blodige konung och sargade man,
föraktade Herre, oskyldiga Lamm,
din klädnad är blodig, du ängslas, du ber,
du ligger på marken med ansiktet ner.

Du gråter, du kvider, du tigger om nåd,
du händerna vrider och vet ingen råd.
I tretti års träldom du lider all nöd,
och sist du oss frälsar igenom din död.

2. För mej blev du sårad, för mej blev du träl,
du smakade döden att rädda min själ,
du hänger föraktad, men tänker på mej,
du beder för andra, förgätande dej.

Din helga lekamen mitt påskalamm var,
den bittraste kalken för min skull du tar.
Att göra mej salig du lider all nöd,
att skänka mej livet du utstår min död.

3. Så blev då fullkomnat Guds eviga råd,
och grundvalen lades till frälsning och nåd.
Uppståndelsen följde, allt väl blev beställt,
vår Skapare nöjdes, och släktet blev sällt,

ja, sällt såsom det uti skapelsen var
och ännu mer saligt, ty Medlaren har
en evig rättfärdighet för oss tillreds:
kom, fattige syndare, var nu tillfreds!

4. Vad är då att vara försonad med Gud?
Det är att han tystat förbannelsens ljud.
Vad är då att vara upprättad igen?
Det är att ha rättighet vara Guds vän.

Förtro dig fördenskull så usel du är
med hela din börda och allt ditt besvär
i Frälsarens händer, han vill och han kan
för hela din salighet vara din man.